Drömmer om cykelturer i sol, behaglig vårvärme och fågelkvitter men en blick genom fönstret väcker mig obarmhärtigt. Cyklingen har hittills mest inneburit underställ, skidställ, mössa och stelfrusna fötter.
Häromdagen gjorde jag årets hittills längsta cykelpass på drygt 80 km. Vägnätet runt Lycksele är av den karaktären att det är svårt att hitta lämpliga rundor om man inte skall cykla väldigt långt. Därför blir det oftast att åka och vända åt något håll. Fördelen med detta är att man brukar ha medvind ena vägen. Så inte fallet den här gången. Startar mot Storuman med lätt motvind. Hade planerat att vända i Kattisavan men trampar på ännu en bit. Den förväntade medvinden på hemvägen uteblir dock. I stället möts jag av motvind och en snöby. För ovanlighetens skull denna vår visade sig solen då och då vilket boostade humöret något.
Filosoferade under denna tur på de mentala aspekterna vid träning och under lopp. Jag insåg att jag behöver lite pannbensträning. Från och med nu skall jag försöka lära mig att älska uppförsbackarna och välkomna motvinden. Lättare sagt än gjort... men jag hämtar inspiration från Stephan när han coachas av Daniel Tynell inför Vasaloppet (
Länk).
Måste ändå säga att träningen inför Vätternrundan går bra. Har skrapat ihop ca 35 mil cykling varvat med lite löpning och styrketräning. Målet är minst 100 mil cykling innan loppet. Det känns som jag sakta men säkert blir starkare och mer uthållig på cykeln. Tyckte mig dock märka i dag på löpbandet att cyklandet går ut över löpformen i viss mån. Jag får ju inte glömma att Lidingöloppet väntar senare i höst :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar