I mål med cyklistbränna

Vättern ÄR en stor sjö. Det kunde konstateras efter att jag kl. 14:15 passerat målportalen i Motala. Jag hade då varit på väg i 13 timmar varav ca 11:30 i effektiv cykeltid. Rullsnittet blev ca 26 km/h vilket känns okej. Det var en fantastuisk upplevelse och en intressant resa med toppar och dalar både fysiskt och mentalt.

Att försöka sova innan loppet blev svårt så det blev väl bara någon timme på eftermiddagen. Min startgrupp trampade iväg 01:14 och det var en härlig känsla att susa fram i mörkret till ljudet av cykeldäck i en riglande orm av röda lysen. Östra sidan av sjön blev den finaste upplevelsen. Vättern låg spegelblank i gryningsdiset och vi rullade på kullerstensgator genom ett sovande Gränna. Trots att alla rått mig att ta det lugnt från start blev farten tidvis hög med ett snitt på runt 29 km/h, delvis också för att hålla värmen. Jag hoppade sista depån innan Jönköping och väl framme där väntade en laddning korv med mos.

I soluppgång körde jag vidare och nu väntade några rejäla stigningar men jag kände mig fortfarande rätt pigg och fräsch.
Nästan halvvägs in loppet fick jag en rejäl svacka när krafterna börjar avta och jag inser att jag har mer än hälften kvar. Jag fick sänka tempot rejält och kämpa mig fram till Hjo där det vankades energi i form av lasagne. Mat och en kort stunds vila gav lite nya krafter.

Upp mot Karlsborg började värmen göra sig påmind och antalet cyklister och trafiken ökade markant vilket var mentalt tröttande då man hela tiden måste vara uppmärksam.

På väg ner mot Motala kändes det som kilometrarna gick väldigt långsamt och man fick bita ihop och trampa på. Sista biten orkade jag ändå med en tempoökning för att klara 13 timmar vilket ju lyckades exakt.

Det var en härlig känsla att svänga in på målrakan vid stranden i Motala. Vätternrundan var dock tuffare än jag trott och jag var rejält sliten. Tror mycket var en kombination av sömnbrist, fysisk utmattning och en rejäl solsveda. Min cyklistbränna lär sitta kvar ett tag:)

Några plus och minus

+ Den vackra vägen ner till Jönköping

+Den trevliga publiken utmed banan

+Bra service i depåerna

+Ni anonyma medcyklister som kom med peppande kommentarer

+Den fina miljön vid depån i Hjos hamn

+De väl ledda, diciplinerade och fincyklande klungorna

-De hänsynslöst cyklande klungorna

-De många krascherna, såg tre som såg rätt allvarliga ut 

-Ni som kastar skräp längs banan (specielt du som kastade en gelkork på mig)

-Trängseln och biltrafiken på vissa delar

-Dyrt

Blir det då några fler rundor? Kanske. I så fall skulle jag gärna cykla med sällskap eller ta det ännu lugnare för att kunna njuta ännu mer. Till sist kommer i alla fall några ervarenheter till mig själv och andra som funderar på att cykla.

- Jag funderade mycket på klädseln innan. Nu var det ju rätt varmt så jag körde med dubbla tunna strumpor, bibs och ett par löpartights, cykeltröja och en tunn vindjacka.  Detta gjorde att jag kunde reglera värmen och grejerna fick plats i ryggfickorna.

- Jag tror att min starttid var ganska bra men man skulle försökt få mer sömn innan loppet.

-Solkräm är bra:)

-Många tycker att Vätternrundan är platt och det är den säkert i jämförelse men efter 20+ mil tar även små backar ut sin rätt.

Mer tankar kommer kanske senare. Nu är det hög tid att packa in cykelbrännan i en våtdräkt och börja ladda för Vansbro.

Redo för Vättern?

Vättern är en ganska stor sjö. Det var den lätt ångestladdade tanke som slog mig när vi i går passerade bron över hammarsundet. Nu ligger jag i husvagnen och lyssnar till regnet som vräker ner... Men SMHI har lovat uppklarnande och fint väder för morgondagen. Snälla låt dom ha rätt bara den här gången.

Jag kommer att starta kl. 01:14 i natt med startnummer 13830. Dagen började med ett försök till sovmorgon vilket inte gick så bra då en viss nervositet och anspänning börjat infinna sig. Efter att ha vinkat av resten av familjen som skall besöka släktingar i närheten (medan familjefadern ägnar sig åt sitt konstiga intresse) tog jag bussen in till Motala för nummerlappshämtning och inköp av några cykelprylar på det stora mässområdet. De stora motionsloppen är ju inte bara motion, hälsa och härlig atmosfär utan också en miljardindustri vilket man ofrånkomligt blir en del av.

Resten av dagen har ägnats åt ohämmat intag av kolhydrater och vätska samt vila och lite sömn.

Nu är träningen gjord och cykeln rustad. Dags att trampa i väg och förhoppningsvis passera målet efter ca 12 timmars cykling. Fast egentligen är tiden inte viktig. Mitt mål är att få en fin upplevelse som ger inspiration till mer cykling och nya äventyr.

En gul maskot och en tuff backe

Nu har nedräkningen inför Vätternrundan börjat på allvar. Väderprognoserna lusläses dagligen och kartor och banprofiler studeras.

I helgen deltog jag i Gimonäs Bikeboost i Umeå 100km. Tänkte att det var en bra uppladdning och ett rejält träningspass.  Visste inte så mycket om detta motionslopp och väl på plats visade det sig att antalet motionärer på min nivå inte var stort. De flesta verkade komma i grupper från cykelklubbarna i Umeå.

Vid start ställde jag mig långt bak och när masterstarten gav fri fart drog större delen i fältet iväg i hög fart. Efter ett tag blev det ganska glest med cyklister men jag kom ikapp en mindre klunga med tjejer från "She Rides Umeå" som frågade om jag ville haka på. Jag sa att det gör jag gärna men att jag inte kört i klunga tidigare. Allt var frid och fröjd tills jag skulle ta min första förning och jag inte hade riktigt koll på farthållningen. Detta resulterade i att jag drog ifrån klungan som kom ikapp i nästa motlut. Jag lät klungan passera och la mig en bit bakom och tänkte att jag inte skall stöka till det för dom. Men ledaren vinkade åt mig att ansluta så jag körde ikapp och hon tipsade mig om vad jag skulle tänka på. Efter hand gick det bättre och bättre och jag började få lite koll på farthållningen.

Det var riktigt roligt att köra i klunga och tiden gick fort då man måste koncentrera sig och hela tiden rotera i klungan.

Den som tycker att Västerbottens kustland är platt skall besöka Rödtjärnsbacken som var något att bita i för en motionär. Inte extremt lång men rejält brant sög den musten ur benen. Eftersom det var ett varvlopp skulle den också göras två gånger.

Jag gick med klungan hela vägen och vi rullade i mål på ca 3:30. Jag tackade för att jag fått åka med och för lektionen i klungkörning. Ledaren svarade att det är alltid kul med en maskot "mannen i den gula jackan".

Nationaldagen firades med en lugn 5 milare i fint väder. Träningssaldot är nu uppe på 90 mil och jag hoppas att få till ytterligare några rundor innan vi på Onsdag nästa vecka styr kosan mot Motala.