I mål med cyklistbränna

Vättern ÄR en stor sjö. Det kunde konstateras efter att jag kl. 14:15 passerat målportalen i Motala. Jag hade då varit på väg i 13 timmar varav ca 11:30 i effektiv cykeltid. Rullsnittet blev ca 26 km/h vilket känns okej. Det var en fantastuisk upplevelse och en intressant resa med toppar och dalar både fysiskt och mentalt.

Att försöka sova innan loppet blev svårt så det blev väl bara någon timme på eftermiddagen. Min startgrupp trampade iväg 01:14 och det var en härlig känsla att susa fram i mörkret till ljudet av cykeldäck i en riglande orm av röda lysen. Östra sidan av sjön blev den finaste upplevelsen. Vättern låg spegelblank i gryningsdiset och vi rullade på kullerstensgator genom ett sovande Gränna. Trots att alla rått mig att ta det lugnt från start blev farten tidvis hög med ett snitt på runt 29 km/h, delvis också för att hålla värmen. Jag hoppade sista depån innan Jönköping och väl framme där väntade en laddning korv med mos.

I soluppgång körde jag vidare och nu väntade några rejäla stigningar men jag kände mig fortfarande rätt pigg och fräsch.
Nästan halvvägs in loppet fick jag en rejäl svacka när krafterna börjar avta och jag inser att jag har mer än hälften kvar. Jag fick sänka tempot rejält och kämpa mig fram till Hjo där det vankades energi i form av lasagne. Mat och en kort stunds vila gav lite nya krafter.

Upp mot Karlsborg började värmen göra sig påmind och antalet cyklister och trafiken ökade markant vilket var mentalt tröttande då man hela tiden måste vara uppmärksam.

På väg ner mot Motala kändes det som kilometrarna gick väldigt långsamt och man fick bita ihop och trampa på. Sista biten orkade jag ändå med en tempoökning för att klara 13 timmar vilket ju lyckades exakt.

Det var en härlig känsla att svänga in på målrakan vid stranden i Motala. Vätternrundan var dock tuffare än jag trott och jag var rejält sliten. Tror mycket var en kombination av sömnbrist, fysisk utmattning och en rejäl solsveda. Min cyklistbränna lär sitta kvar ett tag:)

Några plus och minus

+ Den vackra vägen ner till Jönköping

+Den trevliga publiken utmed banan

+Bra service i depåerna

+Ni anonyma medcyklister som kom med peppande kommentarer

+Den fina miljön vid depån i Hjos hamn

+De väl ledda, diciplinerade och fincyklande klungorna

-De hänsynslöst cyklande klungorna

-De många krascherna, såg tre som såg rätt allvarliga ut 

-Ni som kastar skräp längs banan (specielt du som kastade en gelkork på mig)

-Trängseln och biltrafiken på vissa delar

-Dyrt

Blir det då några fler rundor? Kanske. I så fall skulle jag gärna cykla med sällskap eller ta det ännu lugnare för att kunna njuta ännu mer. Till sist kommer i alla fall några ervarenheter till mig själv och andra som funderar på att cykla.

- Jag funderade mycket på klädseln innan. Nu var det ju rätt varmt så jag körde med dubbla tunna strumpor, bibs och ett par löpartights, cykeltröja och en tunn vindjacka.  Detta gjorde att jag kunde reglera värmen och grejerna fick plats i ryggfickorna.

- Jag tror att min starttid var ganska bra men man skulle försökt få mer sömn innan loppet.

-Solkräm är bra:)

-Många tycker att Vätternrundan är platt och det är den säkert i jämförelse men efter 20+ mil tar även små backar ut sin rätt.

Mer tankar kommer kanske senare. Nu är det hög tid att packa in cykelbrännan i en våtdräkt och börja ladda för Vansbro.