Kolfiber och varselvästar

Nu när jag så smått börjat ladda för vätternrundan har jag tittat in i en del forum och facebookgrupper för landsvägscykling. Även om jag haft vissa fördomar om denna sport häpnar jag över den prylhets och fåfänga som verkar härska hos många (naturligtvis inte alla) utövare. Skall väl också påpeka att detta givetvis gäller andra sporter än cykling även om jag tycker det är mest påfallande där.

Jag är givetvis medveten om att man på elitnivå måste optimera sin utrustning på ett extremt sätt för att nå framgång men att detta sprider sig ner på motionärsnivå tycker jag är tråkigt. Jag vill själv gärna ha bra och ändamålsenlig utrustning men att som motionär lägga ner tusenlappar på att sänka sin tid på träningsrundan med några minuter har jag liten förståelse för.

Men om man har råd, kan man då inte få lägga ner så mycket pengar man vill på sitt stora intresse? Självklart får man det. Det är inställningen jag stör mig på. När prylarna och kläderna blir viktigare än själva utövandet, viktigare än glädjen i prestationen och upplevelsen. När man ser ner på andra som inte har de "rätta" grejerna.

När jag läser diskussioner kring klädsel blir jag ännu mer häpen. Många cyklister uppmanar till att klä sig så att man syns på vägarna. En del kommentarer som då dyker upp är rent ut sagt skrämmande. Varselfärger är tydligen fult och varselvästar är till för amatörer och borde bötfällas. Helsvart verkar vara inne och bilister som inte ser en borde fråntas körkortet. Kläder med fejkade? Sponsorloggor verkar av någon anledning också vara högsta mode. Jag får en plötslig lust att cykla vätternrundan i ylletröja och gigantisk reflexväst.

Det är givetvis lätt att hamna där själv, det skall erkännas, även om min ekonomi inte medger några stora utsvävningar i pryldjungeln. Men jag försöker hejda mig för jag vet ju att upplevelsen och njutningen inte blir bättre eller större av de där nya däcken eller snygga skidorna. För mig finns den sanna glädjen och behållningen av träningen i en annan dimension. I mjölksyran i benen, svetten som droppar, solen i ögonen och kampen att pressa mig lite till.

Vätternrundan nästa

Nu är jag anmäld till vätternrundan 2017! Efter ett sportlov med mycket fin skidåkning har vädret slagit om till tö och slask så nu börjar jag längta efter att plocka ut cykeln för en första tur. Tyvärr får man nog vänta några veckor till innan det är cykelföre. Uppladdningen startade dock i går med en timmes cykling på gymmet. Behöver nog några pass till för att härda sittfläsket...

Fantastiskt skidväder!

Vi har haft två fantastiska vinterdagar. Efter en snöfattig vinter har vi äntligen fått lite mer snö. I går och idag har vi dessutom haft strålande sol. Helgens träningssaldo blev 17 km skate i går och 15 km klassiskt i dag. Ställde väckning i morse för att återuppleva Vasaloppet från tv-soffan. En helt ny upplevelse när man själv åkt. Blev ju lite sugen att åka igen men det var också rätt skönt att glida fram nästan ensam i spåret i sol och en kompakt tystnad. Nu väntar sportlov med en veckas ledighet och förhoppningsvis flera fina skiddagar.

Ny träningskompis

Hemma i vardagen igen. Införskaffade en ny träningskompis i Mora. En TomTom Spark Cardio. En hyfsat billig klocka men den har de funktioner jag tycker jag behöver. Vattentät, GPS, stegräknare, inbyggd pulsmätare, möjlighet att logga olika aktiviteter, synkning med Bluetooth m.m. Är rätt nöjd så långt men det skall bli kul att testa den i träning. Blir nog ett pass i morgon. Nu är det nog med vila efter Vasaloppet :)

En svensk klassiker eller att bestiga ett berg

Jag har länge drömt om att göra en svensk klassiker. Inte bara för prestationen utan för upplevelsen och den personliga utmaningen. Detta har dock länge känts som att bestiga ett berg. Att få ihop träning resor och ekonomi med familj och heltidsjobb har kännts oöverstigligt.

Egentligen gick startskottet för två och ett halvt år sedan då jag beslöt att anmäla mig till ett halvmaraton i Tavelsjö. Detta var mitt första tävlingslopp och kändes lagom eftersom det var nära och jag kände att jag hade en hyfsad löpform. Detta var en fantastisk upplevelse som gav mersmak. Under 2015 gjorde jag ett till halvmaraton och Dundret runt femmil på skidor. Jag tog dessutom ett till steg mot en klassiker genom att införskaffa en landsvägscykel.

För mig som inte har hållit på med tävling eller motionslopp har det varit ett bra sätt att ta detta lite stegvis. Jag har också upptäckt att jag har lättare att motivera mig till träningspassen om jag har ett mål. Jag har också till viss förvåning märkt att jag gillar att tävla även om det mest är mot blygsamma placeringar eller en viss tid.

Så inför denna vinter beslöt jag mig för att åka Vasaloppet och om jag klarar detta försöka mig på övriga klassikerlopp. I skrivande stund är jag på väg till Mora och målet känns inte längre så långt borta även om det är långt kvar. Jag är i alla fall i baslägret nu.

I mål!

Äntligen i mål på 8 t 44 min. Tiden blev bättre än förväntat med tanke på att det var mitt första Vasalopp. Själva loppet var en härlig upplevelse. Fantastiskt att passera alla klassiska kontroller och att glida in mot Mora i vasaloppsarenan gav en extra energikick. Blev nästan lite tårögd när jag siktade kyrktornet i Mora, detta har jag drömt om länge!

Vädret var fint om än något kallt i starten. Föret var fint men den nysnö som kommit gjorde det något kärvt, speciellt i början. En del nedförsbackar var också lite sönderplogade med stora lössnövallar.

Att jag satsat en slant på att få skidorna vallade var väl investerade pengar. Jag hade bra fäste i princip hela vägen och glidet var också bra, det kändes som jag gled förbi de flesta nedför.

Dagen började med Vasaloppsbussen till Sälen 04.00. Vi var framme vid 6-tiden och det var lätt förvirrande att hitta rätt på den enorma startplatsen. Kö till skidutlämning och toaletter gjorde att jag kom ganska sent till startfållan. Fördelen med öppet spår är att tiden inte startar förrän man går över startlinjen.

Väl i väg blev det som väntat stopp i första backen men det flöt ändå på hyfsat. Som sagt var föret lite trögt i början och då jag försökte staka mycket tror jag att jag brände lite onödigt mycket energi på detta. Jag försökte dricka minst 3 muggar vid varje kontroll pluss att jag hade med egen energidryck. Jag hade också med några förpackningar gel och en energibar. Detta var bra som en extra "belöning" vid kontrollerna. Allt flöt på bra ända till en bit innan Hökberg. Plötsligt kände jag mig helt kraftlös och jättehungrig. I Hökberg tryckte jag i mig 3 bullar, fem muggar med buljong, soppa och sportdryck samt en gel med koffein.  Tog det lite lugnt ut från kontrollen och sedan kändes det som krafterna återvände.

Efter målgång fortsatte köandet till duschar och diplomutdelning. Tror aldrig att jag köat så mycket på en dag som jag gjort i dag.

Sovdags!

Sista förberedelserna

Morgondagens mål och Vasaloppsmässan.

Har i dag gjort de sista förberedelserna. Lämnat in skidorna för vallning och hämtat ut nummerlapp. Under eftermiddagen och kvällen har jag försökt ladda så mycket energi jag kan. Ser ut att bli en fin dag i morgon, halvklart och några minusgrader. Nu är det dags att krypa ner under täcket för en kort natt. Väckning 03.00.