Redo för Vättern?

Vättern är en ganska stor sjö. Det var den lätt ångestladdade tanke som slog mig när vi i går passerade bron över hammarsundet. Nu ligger jag i husvagnen och lyssnar till regnet som vräker ner... Men SMHI har lovat uppklarnande och fint väder för morgondagen. Snälla låt dom ha rätt bara den här gången.

Jag kommer att starta kl. 01:14 i natt med startnummer 13830. Dagen började med ett försök till sovmorgon vilket inte gick så bra då en viss nervositet och anspänning börjat infinna sig. Efter att ha vinkat av resten av familjen som skall besöka släktingar i närheten (medan familjefadern ägnar sig åt sitt konstiga intresse) tog jag bussen in till Motala för nummerlappshämtning och inköp av några cykelprylar på det stora mässområdet. De stora motionsloppen är ju inte bara motion, hälsa och härlig atmosfär utan också en miljardindustri vilket man ofrånkomligt blir en del av.

Resten av dagen har ägnats åt ohämmat intag av kolhydrater och vätska samt vila och lite sömn.

Nu är träningen gjord och cykeln rustad. Dags att trampa i väg och förhoppningsvis passera målet efter ca 12 timmars cykling. Fast egentligen är tiden inte viktig. Mitt mål är att få en fin upplevelse som ger inspiration till mer cykling och nya äventyr.

En gul maskot och en tuff backe

Nu har nedräkningen inför Vätternrundan börjat på allvar. Väderprognoserna lusläses dagligen och kartor och banprofiler studeras.

I helgen deltog jag i Gimonäs Bikeboost i Umeå 100km. Tänkte att det var en bra uppladdning och ett rejält träningspass.  Visste inte så mycket om detta motionslopp och väl på plats visade det sig att antalet motionärer på min nivå inte var stort. De flesta verkade komma i grupper från cykelklubbarna i Umeå.

Vid start ställde jag mig långt bak och när masterstarten gav fri fart drog större delen i fältet iväg i hög fart. Efter ett tag blev det ganska glest med cyklister men jag kom ikapp en mindre klunga med tjejer från "She Rides Umeå" som frågade om jag ville haka på. Jag sa att det gör jag gärna men att jag inte kört i klunga tidigare. Allt var frid och fröjd tills jag skulle ta min första förning och jag inte hade riktigt koll på farthållningen. Detta resulterade i att jag drog ifrån klungan som kom ikapp i nästa motlut. Jag lät klungan passera och la mig en bit bakom och tänkte att jag inte skall stöka till det för dom. Men ledaren vinkade åt mig att ansluta så jag körde ikapp och hon tipsade mig om vad jag skulle tänka på. Efter hand gick det bättre och bättre och jag började få lite koll på farthållningen.

Det var riktigt roligt att köra i klunga och tiden gick fort då man måste koncentrera sig och hela tiden rotera i klungan.

Den som tycker att Västerbottens kustland är platt skall besöka Rödtjärnsbacken som var något att bita i för en motionär. Inte extremt lång men rejält brant sög den musten ur benen. Eftersom det var ett varvlopp skulle den också göras två gånger.

Jag gick med klungan hela vägen och vi rullade i mål på ca 3:30. Jag tackade för att jag fått åka med och för lektionen i klungkörning. Ledaren svarade att det är alltid kul med en maskot "mannen i den gula jackan".

Nationaldagen firades med en lugn 5 milare i fint väder. Träningssaldot är nu uppe på 90 mil och jag hoppas att få till ytterligare några rundor innan vi på Onsdag nästa vecka styr kosan mot Motala.

Sol och bara ben

Första passet utan mössa! Det blev en härlig tur i dag på 70 km i sol och behagliga 20 grader. Glasspaus halvvägs och medvind på hemvägen förgyllde turen ännu mer.

Nu är det 26 dagar kvar till vätternrundan och jag börjar känna mig lite smått nervös. Träningen går dock bra och jag har lyckats skrapa ihop ca 70 mil på cykeln med en längsta tur på 10 mil. Försöker också varva cyklingen med lite löpning och styrketräning, både för att få lite variation och stärka ben och bål.

Nu hoppas jag på fortsatt fint väder så jag kan klämma in något kvällspass i veckan och att kroppen hålls hel och frisk.

Det blir mycket cykling just nu...

Jag:    Jag går ut med soporna
H:      Okej
30 min senare..
H:      Det tog tid att gå ut med soporna...
Jag:    Jo... Jag gick och hälsade på min cykel            en stund 😀

Motvind

Drömmer om cykelturer i sol, behaglig vårvärme och fågelkvitter men en blick genom fönstret väcker mig obarmhärtigt. Cyklingen har hittills mest inneburit underställ, skidställ, mössa och stelfrusna fötter.

Häromdagen gjorde jag årets hittills längsta cykelpass på drygt 80 km. Vägnätet runt Lycksele är av den karaktären att det är svårt att hitta lämpliga rundor om man inte skall cykla väldigt långt. Därför blir det oftast att åka och vända åt något håll. Fördelen med detta är att man brukar ha medvind ena vägen. Så inte fallet den här gången. Startar mot Storuman med lätt motvind. Hade planerat att vända i Kattisavan men trampar på ännu en bit. Den förväntade medvinden på hemvägen uteblir dock. I stället möts jag av motvind och en snöby. För ovanlighetens skull denna vår visade sig solen då och då vilket boostade humöret något.

Filosoferade under denna tur på de mentala aspekterna vid träning och under lopp. Jag insåg att jag behöver lite pannbensträning. Från och med nu skall jag försöka lära mig att älska uppförsbackarna och välkomna motvinden. Lättare sagt än gjort... men jag hämtar inspiration från Stephan när han coachas av Daniel Tynell inför Vasaloppet (Länk).

Måste ändå säga att träningen inför Vätternrundan går bra. Har skrapat ihop ca 35 mil cykling varvat med lite löpning och styrketräning. Målet är minst 100 mil cykling innan loppet. Det känns som jag sakta men säkert blir starkare och mer uthållig på cykeln. Tyckte mig dock märka i dag på löpbandet att cyklandet går ut över löpformen i viss mån. Jag får ju inte glömma att Lidingöloppet väntar senare i höst :)

Kolfiber och varselvästar

Nu när jag så smått börjat ladda för vätternrundan har jag tittat in i en del forum och facebookgrupper för landsvägscykling. Även om jag haft vissa fördomar om denna sport häpnar jag över den prylhets och fåfänga som verkar härska hos många (naturligtvis inte alla) utövare. Skall väl också påpeka att detta givetvis gäller andra sporter än cykling även om jag tycker det är mest påfallande där.

Jag är givetvis medveten om att man på elitnivå måste optimera sin utrustning på ett extremt sätt för att nå framgång men att detta sprider sig ner på motionärsnivå tycker jag är tråkigt. Jag vill själv gärna ha bra och ändamålsenlig utrustning men att som motionär lägga ner tusenlappar på att sänka sin tid på träningsrundan med några minuter har jag liten förståelse för.

Men om man har råd, kan man då inte få lägga ner så mycket pengar man vill på sitt stora intresse? Självklart får man det. Det är inställningen jag stör mig på. När prylarna och kläderna blir viktigare än själva utövandet, viktigare än glädjen i prestationen och upplevelsen. När man ser ner på andra som inte har de "rätta" grejerna.

När jag läser diskussioner kring klädsel blir jag ännu mer häpen. Många cyklister uppmanar till att klä sig så att man syns på vägarna. En del kommentarer som då dyker upp är rent ut sagt skrämmande. Varselfärger är tydligen fult och varselvästar är till för amatörer och borde bötfällas. Helsvart verkar vara inne och bilister som inte ser en borde fråntas körkortet. Kläder med fejkade? Sponsorloggor verkar av någon anledning också vara högsta mode. Jag får en plötslig lust att cykla vätternrundan i ylletröja och gigantisk reflexväst.

Det är givetvis lätt att hamna där själv, det skall erkännas, även om min ekonomi inte medger några stora utsvävningar i pryldjungeln. Men jag försöker hejda mig för jag vet ju att upplevelsen och njutningen inte blir bättre eller större av de där nya däcken eller snygga skidorna. För mig finns den sanna glädjen och behållningen av träningen i en annan dimension. I mjölksyran i benen, svetten som droppar, solen i ögonen och kampen att pressa mig lite till.

Vätternrundan nästa

Nu är jag anmäld till vätternrundan 2017! Efter ett sportlov med mycket fin skidåkning har vädret slagit om till tö och slask så nu börjar jag längta efter att plocka ut cykeln för en första tur. Tyvärr får man nog vänta några veckor till innan det är cykelföre. Uppladdningen startade dock i går med en timmes cykling på gymmet. Behöver nog några pass till för att härda sittfläsket...

Fantastiskt skidväder!

Vi har haft två fantastiska vinterdagar. Efter en snöfattig vinter har vi äntligen fått lite mer snö. I går och idag har vi dessutom haft strålande sol. Helgens träningssaldo blev 17 km skate i går och 15 km klassiskt i dag. Ställde väckning i morse för att återuppleva Vasaloppet från tv-soffan. En helt ny upplevelse när man själv åkt. Blev ju lite sugen att åka igen men det var också rätt skönt att glida fram nästan ensam i spåret i sol och en kompakt tystnad. Nu väntar sportlov med en veckas ledighet och förhoppningsvis flera fina skiddagar.